Det märks att Milo börjar känna sig hemma. Rör sig inom vår gård och äter bättre och bättre. Ibland får han sina tokil och börjar skälla och göra små utfall mot oss, försöker nafsa i byxor eller bitas i händerna. I början försökte vi med Nej! men det blev han bara triggad av. Skällde ännu mer och blev ännu vildare :) Sedan blev våra två yngre barn rädda och försökte springa därifrån, hoppade upp i sofforna och ropade NEJ Milo. Gissa om Milo tyckte att det var spännande? Nu vänder vi rumpan mot honom och ignorerar honom tills han slutar, det brukar bara ta några sekunder. Det fungerar både för oss vuxna och barn. Tur att det finns mycket information på internet och där har vi fått svar på många av våra frågor.
Annars verkar han vara nöjd med tillvaron och livet - vår charmkille!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar